När Fredrik Reinfeldt och moderaterna vann valet 2006 gjorde de det antagligen mycket på grund av att de lovade skattesänkningar för de skattetyngda låg- och medelinkomsttagarna i Sverige. Efter 1,5 år, har de hållit vad de lovat? Nej, är antagligen svaret. Vissa skattesänkningar har genomförts, men de har främst gynnat höginkomnsttagarna som borttagande av fastighetsskatten. Som bekant har den ersatts av en kommunal avgift vilket innebär kraftiga sänkningar i kommuner nära storstäder och i stort sett oförändrat i resten av landet. Reinfeldt & co blåste helt enkelt låg- och och medelinkomsttagarna, lurade till sig röster för att kunna vinna valet. Om de verkligen hade velat sänka skatten så att det gynnar nämnda grupper hade infört ett kraftigt grundavdrag på skatten. Antingen det, eller sänkt matmomsen.
Ett exempel: En person som tjänar 200 000 om året betalar med en kommunskatt på 31% och grundavdrag på 15 000: 200 000-15 000=185 000 *31% = 57 350 kr om året i skatt. Med ett grundavdrag på 75 000 hade samma person betalat 38 750 kr om året. 18 600 kr mer i plånboken om året, eller 1550 kr i månaden. Alla personer får detta mer i plånboken varje år, oavsett inkomst, men naturligtvis betyder det mer för en person som tjänar 200 000 om året att ha 1550 kr mer i månaden, än för en som tjänar 400 000 om året. Denna skattesänkning hade knappast behövts finaniserats på något sätt eftersom det går såpass bra för Sveriges ekonomi. Om den ändå behövts finaniseras hade man kunnat justera upp kommunalskatterna något så att de som tjänar mycket betalar samma skatt som innan sänkningen av grundavdraget.
En kraftig sänkning av grundavdraget har dessutom andra vinster: det låter de studenter som jobbar extra på sommaren behålla allt och minskar viljan att jobba svart då man får behålla allt om man bara jobbar litegrann eller på sommaren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar