En dålig invandringspolitik kostar

Ja, en dålig invandringspolitik kostar. Det har debatterats mycket om hur mycket den kostar, siffror från 10 till 270 miljarder per år har nämnts. Den mest accepterade siffran just nu lyder på 40 miljarder som Jan Ekberg räknat fram. De är baserad på skillnaden mellan vad alla invandrare i Sverige tillför statskassan och vad de tar ut. Det finns två stora svagheter med Ekbergs slutsatser. Han redogör inte för hur "invandrare" definierats i detalj när han sammanfattar sina slutsatser samt att kostnader i form av brottslighet och skadegörelse där gärningsmannen är av okänd etnicitet eller där ingen lagförs för brottet inte räknas med. Eftersom invandrare är flera gånger överrepresenterade i brottslighet tillkommer stora kostnader.
Den första är förstås den allvarligaste eftersom den inte skiljer på invandrare från olika länder och inte heller när de kommit hit, med arbetskraftsinvandringen från 50- till mitten av 70-talet eller flykting- och anhöriginvandringen som började efter denna period. Som exempel görs ingen skillnad mellan finnar som kom hit på 50-talet eller irakier som kom hit under 00-talet. Det krävs ingen större fantasi för att förstå att de som kommit hit under 50- och 60-talen mestadels från Europa tillför pengar medan de som kommit hit från Afrika och Mellanöstern under 90- och 00-tal kostar mycket. Sedan tillkommer kostnader för all brottslighet och skadegörelse som invandrare står för där ingen grips för brottet (detta kommer alltså inte med i statistiken som invandrarrelaterade kostnader).

Ett försök att balansera ut kostnaden genom att beräkna värdet av invandrarnas utbildning görs också och det är ganska skrattretande. Eftersom den bygger på att 1) den utbildningen de har är 100% efterfrågad i Sverige, alla får jobb med precis vad de är utbildade för 2) Deras utbildning är värd lika mycket som en svensk utbildning 3) Utbildningen är direkt tillämpbar i Sverige (en advokat utbildad i Irak skulle alltså kunna direkt kunna tillämpa sina kunskaper i Sverige) 4) Utbildningen förutsätts kunna vara till värde oavsett hur bra eller dåliga kunskaper personen som har utbildningen besitter i svenska språket, svensk kultur och svenska vanor etc. Det är inte mycket till nytta att vara läkare t ex om man knappt kan tala begriplig svenska och inte förstår sig på det svenska sjukvårdssystemet eller patienters beteende och värderingar.
De här punkterna går förstås delvis in i varandra men jag tror att jag fått fram mitt budskap. Till skillnad från Ekbergs slutsatser är de om värdet av utbildningen dragna av en som inte angett vad han har för kvalifikationer är inte värda att ta på lika stort allvar som Ekbergs.

Nu kanske man kan undra varför Ekberg och andra är så ohederliga i sina slutsatser om invandringspolitiken. Det är en komplex fråga förstås, men en av anledningarna är att forskningen inte är fri utan i högsta grad politiskt styrd. Om man kommer fram till slutsatser som inte det politiska, mediala och ekonomiska etablissemanget tycker om riskerar man att
bli utfrusen och få sina forskningsanslag nekade. Man biter inte den hand som föder en.

Det är också smått komiskt att hänvisa till diskriminering som den avgörande faktorn till invandrarnas undersysselsättning. Jag har läst vetenskapliga artiklar i ämnet och där finns det stora skillnader mellan ursprungsländer men diskriminering förklarar bara en liten del av undersysselsättningen, istället är det brist på sverigespecifika kunskaper och allmän brist på arbete som förklarar det mesta. Det ligger nämligen inte i arbetsgivares intresse att diskriminera någon enligt enkel kapitalismlogik, alla som är intressanta för tjänsten kan beaktas i anställning oavsett deras namn eller utseende. Ju fler som konkurrerar om tjänsten, desto bättre. Däremot är det inte bra om ens anställda inte behärskar svenska eller inte förstår svensk kultur och seder.

För att sammanfatta behövs det inlägg i debatten där slutsatser dragits från de senaste decenniernas invandringspolitik där kostnader för brottslighet och skadegörelse räknats med. Det vore det hederligaste mot svenska väljarna.

Expressen 1
Expressen
AB
SVD
DN

Biskop försökte störa SD-möte - motades bort

Biskop Lennart Koskinen gjorde bort sig när han försökte störa SD:s Björn Söders debatt med Rolf Tufvesson. De hade tillstånd att ha denna debatt på denna plats, Koskinen hade däremot inte tillstånd att störa mötet och blev bortmotad.

"Dan Paulsen vid Gotlandspolisen vill inte kännas vid att biskopen ska ha blivit bortmotad med våld.
– Jag har pratat med personalen på plats och har inte fått någon uppgift om att det skulle förekommit våld i sammanhanget, säger han till DN.se."

Trots detta uttalande står det att det blev "bråk" och "stormigt möte" och andra saker som ska få en att tro att det alltid blir våld och bråk vid SD's tillställningar, orsakat av dem själva eller åtminstone av deras budskap. Folk gillar inte våld och tumult och det vet media och försöker skrämma bort dem från SD genom att förknippa dem med bråk.

GP

Hur många fler mord är lagom?

Hur många fler mord, upplopp, skolbränder och stenkastning mot polis, bussar och brandkår ska vi ha innan det erkänns att "utanförskap" inte är den bakomliggande faktorn?
I mångkulturella Malmö har nerskjutna personer och skottlossning blivit vardagsmat med sex nerskjutna personer sedan juni. I Södertälje sköts nyligen två bröder ihjäl, den ena av dem spelade i Assyriska, ett fotbollslag ur superettan och benämns av media som "fotbollsstjärnan".
Sarnecki säger i en kommentar att situationen är "oerhört allvarlig" och att det beror på att det finns många personer med allvarliga sociala problem i Södertälje. Det stämmer Jerzy, och de sociala problemen beror till stor del på massinvandringspolitiken som fortgått under lång tid, med stor grupp av människor som kommer till en ort där det varken finns bostäder eller arbeten så att det räcker till. Men det är inte förklaringen till att det sker många mord just där. Det finns andra orter med sociala problem där det i stort sett inte sker några mord. Problemet ligger i etniska konflikter och konflikter mellan olika kriminella gäng som tillåtits etablera sig där. Gängen kan bildas på grund av fattigdomen och svenskföraktet som massinvandringen bidragit till. Det vet nog Jerzy, men han har byggt sin karriär på att förneka etniska aspekter av brottslighet för att istället söka konstruktivistiska förklaringar som att anmälningsbenägenhet av brott och hur allmänhet och polis behandlar förortsungdomar och brottslingar och kommer aldrig att ändra på sig.
I invandrartäta förorten Fittja söder om Stockholm har personer skjutits ihjäl i anslutning till lokalen ungdomens hus och det har blivit upplopp när polisen försökte visitera ungdomar där efter att ha upptäckt att några av dem använt farliga gröna laserpekare.
I Rinkeby norr om stan är bränder, vandaliserade bilar och stenkastning mot polis och brandkår också vardagsmat.
Hur mycket mer ska svenskarna tåla? När är det dags att säga stopp?