Invandrares överrepresentation i brottstatistiken

Nu har denna fråga kommit på tapeten igen efter att Per Gudmunsson skrivit en artikel i SvD och påtalat den man redan känner till – att invandrare, speciellt från vissa länder, är grovt överrepresenterade i brottsstatistiken. Naturligtvis får det en del debattörer att gå i taket. Sådana saker får helt enkelt inte uttalas. Men varför inte? Om nu säg att 5% av etniska svenska populationen gör sig skyldiga till ett visst brott (blir någon gång under sin livstid lagförda för ett visst brott) men 20% av invandrarpopulationen, är detta då något som får föras fram i samhällsdebatten? Och är det inte ett argument mot den förda invandringspolitiken? Svaret är ja på båda frågorna.
(Några andra argument är för övrigt den ökade fattigdomen och kostnaden för skattebetalarna och att svenskar håller på att bli en minoritet i sitt eget land.)
En sak som Gudmunsson refererat är den norska undersökningen som visade att samtliga överfallsvåldtäkter de senaste fem åren i Oslo-området hade begåtts av invandrare, Denna uppgift ska naturligtvis inte tas som en säker intäkt på att faktiskt samtliga överfallsvåldtäkter utfördes av invandrare men är en kraftfull indikation på att invandrare är väldigt överrepresenterade i denna brottstyp. Det och statistiken från Sverige där man kan se att invandrare är mångdubbelt överrepresenterade i många brottskategorier är liksom inget att diskutera om. Det är så det är. Sen att en del av överrepresentationen försvinner om man tar hänsyn till socioekonomiska faktorer och det faktum att man kan anta att folk är mer benägna att anmäla en invandrare än en svensk är en annan sak. Men invandring orsakar också fattigdom vilken i sin tur bidrar till brottsbenägenhet. Mot argumentet att anmälningsbenägenheten ökar mot invandrare står dessutom det socialpsykologiska fyndet att det är svårare att identifiera personer som tillhör annan etnisk grupp än en själv. Det är alltså svårare för en svensk att känna igen och peka ut en invandrare från t ex mellanöstern än en svensk. Några studier i detta har jag dock aldrig sett. Men så är det med kriminologer i allmänhet, de använder metoder och material som stöder deras teser. De skulle därför undvika att göra en studie i detta område.

Vad är det då för argument försvararna av invandringspolitiken har? Ganska svaga argument. De brukar dra fram sakerna jag nämnt, socioekonomiska faktorer och anmälningsbenägenhet. Några andra ”argument” som invandringsförespråkare tar upp är känsloargument som att ”vi minsann inte ska peka ut grupper i samhället”, deka ner på några. Men det är så samhällsdebatt måste vara, att man ska kunna identifiera drag hos olika grupper och kunna göra analyser om vad det innebär för samhället och samhällsekonomin. Ingen blir chockerad över slutsatsen att det kommer att innebära en stor kostnad och påfrestning för vården inom de närmsta decennierna när den stora gruppen av 40-talister kommer upp i 80- och 90-årsåldern. Ingen skriver artiklar i affkterad ton där man begär att dessa slutsatser inte får föras fram eftersom det kränker 40-talister och gamla människor. Och lika galet är det när man begär att denna brottsstatistik ska tystas ned och att man smutskastar dem som drar slutsatser utifrån materialet och vill att invandringen ska begränsas. Att sverigedemokrater och andra icke-önskvärda personer tycker om att Gudmunssons artikel och att dessa uppgifter förs fram i samhällsdebatten betyder inte att det är en dålig eller rasistisk artikel som vanligt folk inte bör läsa. Även om nu politiskt korrekta debattörer verkar tycka det.